Perception Exhibition

Uppdraget

• ·Utställningens hela premiss var perception i sig, så ljudinstallationen kunde inte bara spela upp ljud genom hörlurar - den behövde kännas fysiskt närvarande i rummet, något besökare vandrade genom snarare än bara lyssnade på.
• ·Ett verk var tvunget att specifikt använda binaurala beats - en effekt som hjärnan konstruerar från två toner, inte något man kan spela in och spela upp direkt.

Tillvägagångssätt

Mänsklig hörsel täcker ungefär 20Hz till 20 000Hz. Hjärnvågsaktivitet - alfa-, beta-, theta- och deltabanden som ett EEG fångar - ligger långt därunder, kring 0,5-40Hz, och är fullständigt ohörbar på egen hand. Binaurala beats är sättet att kringgå det: spela upp två något olika toner, en i vardera örat - här 136,10Hz och 144,10Hz - och hjärnan uppfattar 8Hz-skillnaden mellan dem som en långsam puls snarare än två separata tonhöjder. Just den där 8Hz-skillnaden ligger i alfaspannet, kopplat till ett avslappnat, vaket tillstånd, vilket är varför den här delen av utställningen känns lugn snarare än klinisk.

Att bygga installationen

• ·Istället för att syntetisera de två tonerna från ingenting kom de från en enda fältinspelning - skogsambiens inspelad på en Zoom H5 - med målfrekvenserna utdragna med equalizer istället för lagda ovanpå inspelningen. Tonerna fanns redan i materialet; jobbet var att hitta dem, inte att uppfinna dem.
• ·Placeringen följde en besläktad regel: människor lokaliserar en ljudkälla betydligt mer exakt vid höga frekvenser än låga, vilket styrde var varje element placerades i installationens panorering och hur verket avslöjade sig när besökare faktiskt rörde sig genom rummet.

Resultat

Det besökarna till slut vandrade genom var en fysisk, rumslig version av en effekt som normalt är instängd i ett par hörlurar - och som gav ett abstrakt, psykoakustiskt fenomen en verklig plats i rummet.